Får jag gå på toa ifred?

Köpte ett hus för några månader sen och tyckte att det skulle passa med en katt. Det blev två och det blev för mycket. Imorgon ska en mamma och en dotter i Trelleborg få ta över dem. 

De är übersöta men det råder en stor hatkärlek till dem. Jag älskar att gosa med dem och de är söta när de busar med varandra men vad jag inte gillar är att det liksom inte riktigt går att uppfostra dem. Att de inte förstår. Att jag måste hem varje dag för att de inte ska behöva vara ensamma och för att ge dem mat och tömma kattlådan. 

Jag har fajtats med mig själv i några veckor och tycker att det är ett nederlag att lämna bort dem. För mig känns det som om hon som hade de innan verkligen trodde att de skulle få ett bra hem hos mig och det trodde jag ju såklart också. Annars hade jag inte skaffat dem. Men nu känns det som jag har gjort henne besviken.

Visst de är bara 4 månader och jag har bara haft de i en dryg månad men jag känner att jag vill ha tillbaka mitt liv.

Jag vill kunna gå på toa i fred utan att de jamar utanför.

Jag vill inte behöva vara rädd varje dag jag kommer hem från jobbet att något ska vara trasigt.

Jag vill ha matro. Jag vill kunna lämna kvar mat antingen i köket eller i vardagsrummet utan att jag ska behöva vara rädd om de har varit där och slickat eller ätit.

Jag vill kunna sitta vid datorn utan att bli sönderriven på ryggen.

Jag vill inte ha fler rivmärken.
 
Försöker att inte slå på mig själv för att jag har insett att jag inte är nån kattmänniska. Försöker att inte känna mig värdelös som inte ens kan ta hand om två katter när andra har tio... Ängeln på min högra axel försvarar mig och säger att vi är alla olika och nu har du ju i alla fall försökt. Du kanske klarar saker som någon annan inte klarar. 

Det ligger så mycket mer i det här.
I den här viljan att vara "fri". Att kunna vara spontan och bara sticka iväg några dar utan att lämna över ansvaret till någon annan.
Och så i rädslan för min ilska som blommar upp när jag måste säga åt de för sjuttielfte gången att gå ner från bordet eller att inte röra min mat. Att jag blir så frustrerad.