Katterna är fortfarande kvar i min ägo. I söndags förmiddag fick jag ett sms där hon som skulle ha katterna bad mig ta med vaccinationsintyget... Det hade jag ju inte haft en tanke på. Fast det borde jag ju ha haft som kattägare... Men det hade jag inte. Så därför ville hon inte ha katterna.
Jag hade tänkt lite på natten innan att vad bra det hade varit om hon skickade att hon inte ville ha katterna för jag var inte säker på att jag ville att de skulle vara innekatter. Jag fick min önskan uppfylld. Fast först blev jag ändå lite besviken att hon inte ville ha dem. Innan jag kom på vad jag önskat.
Det förde med sig en god sak att hon uppfostrade mig lite i kattägarskap den här kvinnan. Nästa dag ringde jag till veterinären och fick de båda vaccinerade samma kväll. Har de inbokade på ännu en vaccination och kastrering så de kommer i alla fall få stanna tills dess.
Tror att katterna är bra för mig. Jag får öva på mitt tålamod. Hoppas jag är bra för dem oxå.
Fast tycker inte riktigt det. Jag är borta för mycket. De är så himla sällskapssjuka så när jag väl är hemma vill de vara med mig precis hela tiden. Får knappt gå på toa utan att de piper utanför! Då blir jag så arg! Är det då det är meningen att jag ska öva på mitt tålamod kanske. Men vad ska jag göra... vill ju inte ha in dem och jag vill kunna sitta på toa så länge jag vill utan att någon tjatar. Det blir ju som tjat... de skrapar på dörren och jamar och försöker på alla upptänkliga vis ta sig in och river saker på kuppen. Arghh!! Frustration!!
V som jag fick kattungarna av är mamma till sex barn och säkert mer van vid tjo och tjim än vad jag är. Hos henne hade katterna nästan alltid sällskap. Hemma hos mig är de så ensamma även om de har varandra.
Jag försöker släppa ut dem ibland för att tanken är ju att de ska vara utekatter. Men de är ju inte ute länge, högst en kvart så jag kan ju inte låta de vara ute heela dagen när jag är på jobbet när de knappt ens vill vara ute en kvart...
Dilemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar