Rätten att ändra sig och säga nej!

Jag tycker att man har rätt att ändra sig. Ändra sig i den meningen att något som kändes bra en dag kanske känns fel en annan dag. Att säga ja en dag och nej en annan. Man måste enligt mig inte hålla fast vid något bara för att det ska behaga andra.

Om jag har blivit bjuden på en fest och den dagen festen kommer så har jag absolut ingen lust att gå, för att jag är för trött eller stressad eller har någon annan anledning, då tycker jag att jag ska kunna säga nej.

Sedan finns det ju såklart en viktig aspekt i detta att ta i beaktande - konsekvensen av att jag har ändrat mig. Gör jag någon besviken? Sätter jag någon i klistret? Kommer det stå mig dyrt? Hur kommer jag må om jag går emot mig själv? Och framförallt, är det värt det?! 

• Jag vill ha rätten att göra saker för att det känns rätt för mig och de i min närhet och inte för att andra tycker att man ska/måste. 
• Jag vill ha rätten att säga nej till saker för att det känns som ett rätt beslut utifrån var jag är just då, även om jag får stå för konsekvenserna, inte för att andra tycker att det verkar konstigt om jag säger nej. 

Har jag inte den rätten då? Jag vet ärligt talat inte. Har jag det?
Det känns som att det kollektiva ibland är viktigare än det individuella och att det ibland är så viktigt att man är "där" för att det ska se bra ut, fast att det i det stora hela inte spelar så stor roll om någon fattas. Det måste inte alltid SE bra ut. Det ska KÄNNAS bra.

Ja, jag vet. Ibland får man faktiskt göra saker man egentligen inte känner för, för att glädja andra eller för att sitt ansvar. Men då har jag insett att även om jag inte känner för det så tänker jag göra det för alternativet att inte ställa upp inte känns rätt. Inte för att det inte ser bra ut.